Vikten av att träna

I förra veckan, på onsdagsmorgonen så knäckte det till i min rygg. Ja jag gjorde inget speciellt alls då det hände, skulle bara böja mig ner och ta en tröja i byrån. Efter knäcket så kunde jag nästan inte gå. Fick stötta mig längs med väggarna och hade endast morfin hemma så jag ringde till reumatologen och vårdcentralen.
Fick recept på tramadol och beskedet att det troligtsvis var ryggskott.

Onsdag och torsdag levde jag på alvedon och tramadol och var minst sagt helt borta. Jag sov och var vaken om vartannat. På fredagen hade jag bokat en tid hos sjukgymnasten här på rehabcentrat på orten. Han kände och jobbade och när jag gick därifrån så var det lite bättre. Anledningen till att jag bokade ett besök där var från början för min ledsjukdom och inte för ryggskottet... I måndags var jag där igen och nu ska jag gå två gånger i veckan och träna. Känslan när jag kommer dit och är väldigt stel i musklerna är inget emot känslan av att vara mer rörlig när jag går därifrån :-) Härligt!

Träningsvärk har jag fått men enligt råd från sjukgymnasterna på reumatologen så är all träningsvärk ok så länge den inte sitter i längre än 24 timmar. Det är en bra regel att följa.

Idag var jag på ett annat ställe här på orten och tränade vibrationsträning på en powerplate. Ja det var första gången faktiskt. Nu får vi se hur det känns i kroppen det kommande dygnet. Träningsprogrammet jag fick testa var i sjutton steg varav de två sista var massage och stretching. Det var alla möjliga övningar med band och utan.

Ni som hellre håller er stilla när ni har ont, ni gör er själva en otjänst.
Rör på er så mår kroppen mycket bättre!
Att gå år ut och år in och få felställningar i kroppen för att man har haft ont och inte kunnat bibehålla den ursprungliga hållningen är inte kul.

Den 29 okt ska jag röntga bäcken och ländrygg för att se hur det ligger till.
Ber en stilla bön om att det inte är något reumatiskt där...
Svar på röntgen får jag den 30/10 då det är dags för läkarbesök och behandling.

Må väl!

Träning vid barnreumatism

Jag läste ett blogginlägg nyss på Reumatikerförbundets träningsblogg som ni hittar här.
Det handlade om träning vid JIA.

Jag kunde fortsätta spela fotboll det första halvåret efter att jag fick min diagnos men sedan blev det omöjligt. Det är 16 år sedan och i dagsläget finns det mycket bättre behandlingar än vad jag hade tillgång till. 

Den behandling jag fick de första 6 åren var enbart inflammationshämmande (Naproxen) och smärtstillande (Panodil, Magnecyl). Några år senare fick jag börja med Methotrexat också vilket är en form av cellgift som man då tog i låg dos. Ca åtta tabletter varje onsdag var det som gällde för min del. 

Med det menar jag att det antal operationer och problem som jag genomgick då inte nödvändightsvis behöver existera idag. Idag finns det ju biologiska läkemedel. Och dessa har förändrat livet för många.

Den träning jag tyckte var allra bäst då det var simskola/vattenträning. Skonsamt för lederna och samtidigt ett roligt sätt att träna. Annars vill jag bara tipsa om att man får känna sig fram. Man lär sig sina begränsningar och lär känna sin kropp. Vissa saker funkar och andra går helt bort.

I dagsläget hoppas jag att idrottslärare runt om i Sverige är bättre utbildade och har en uppfattning om vad JIA är och hur det funkar. När jag gick i grundskolan och hade idrottslektioner så var det 9 av 10 gånger aktiviteter som jag inte kunde genomföra. Vet ni vad jag fick göra istället!

Jag fick gå 10 varv runt skolans område.... Kan ni gissa hur jag kände mig? Värdelös och simpel var bara några av känslorna.... Men det är 16½ år sedan nu och jag hoppas verkligen att dagens idrottslärare är mer informerade idag. Bara en sådan sak som att använda mjuka bollar på idrotten (för bättre greppförmåga) gör att många barnreumatiker kan delta.